Carin Danielsson

Är det något som jag verkligen tycker är roligt, nästintill lika roligt som att rida är det helt klart tömkörning. 
Jag tycker dels att det är ett väldigt bra komplement till ridningen och samtidigt är det väldigt roligt att få se sin häst från backen. Den stora skillnaden mellan att tömköra och att longera tycker jag är att tömkörningen ger en "rid-känsla" fast man står på backen. Longeringen känns mer som en "avrastning" eller kanske hjälp att få hästen avspänd och att jogga utan ryttare. 

 

När jag tömkör så gör jag mycket som jag även gör i ridningen och jag varierar volter med raka spår, flyttar skänkelvikning, gör övergångar, jobbar utåt/inåtställd och "kommer åt" hästarna precis som i ridningen. Alla hästar jag jobbat med under åren har jag varit noga med att lägga in tömkörning så mycket som möjligt på, både ute i naturen och på ridbana/ridhus. 

Det är ju verkligen en konst att tömköra och få hästarna att jobba utan ryttare på ryggen och det krävs lika mycket tajming och känsla för att fåt till ett bra tömkörningspass som ett ridpass. 

 

Jag är absolut inget proffs men jag har fått med mig supermycket bra tips under åren på Hippologutbildningen och i trean hade vi tömkörning på schemat nästan varje vecka. Det gav verkligen kontinuitet i det arbetet och jag hittade bra knep att komma ut just den hästen jag jobbade med och har verkigen tagit med mig det till alla andra hästar jag jobbat med sedan dess. 

Jag tror (inget belägg för detta utan mest spekulation och iaktagelser) att många använder longering/tömkörning mest för att rasta/jogga sin häst. Det är ju absolut inget fel med det och hästarna behöver absolut det med ibland. Däremot tror jag att det är bra för hästarna att verkligen arbeta utan ryttare på ryggen och att man får se hur hästen rör sig/tar för sig i diverse övningar och rörelser även från backen. 
Dessutom är det utomordentlig träning för oss ryttare att springa bakom hästen i ridhusunderlag i typ 30 minuter, flåset får jobba en hel del 😉