Jag har tänkt mycket senaste tiden på uppfostran av djur. Jag tror det grundar sig i att jag har valp hemma och en häst som nyligen kom till mig.
Jag har mestadels reflekterat i hästhållning och att man ibland bli stämplad som "hård" mot sina hästar för att man inte accepterar alla sorters beteende.
Jag har mestadels reflekterat i hästhållning och att man ibland bli stämplad som "hård" mot sina hästar för att man inte accepterar alla sorters beteende.
Det finns en del saker som jag inte tycker är okej, som jag ser till att träna bort så fort som möjligt OM det visar sig vara "en grej" hästen fått för sig.
-Mina hästar ska inte skrapa på gången
-De ska stå still på gången/spolspiltan, inte gå runt och vara otåliga när man gör ordning dem
-De ska inte vara ute och "gå med mig" när man promenerar/leder från hagen
-De ska stå still när jag sitter upp
-Mina hästar ska inte tigga efter godis
-De ska inte klia sitt huvud med/utan träns mot mig
-De ska ha fokus på mig när jag borstar/hanterar dem, så de inte helt plötsligt ska titta åt ett annat håll och nockar en svinhårt med ganashen för man "råkade stå i vägen"
-De ska inte vara ute och "gå med mig" när man promenerar/leder från hagen
-De ska stå still när jag sitter upp
-Mina hästar ska inte tigga efter godis
-De ska inte klia sitt huvud med/utan träns mot mig
-De ska ha fokus på mig när jag borstar/hanterar dem, så de inte helt plötsligt ska titta åt ett annat håll och nockar en svinhårt med ganashen för man "råkade stå i vägen"
Det är några saker som för mig är viktigt i den relation jag har med hästarna. För mig är det lika viktigt att hästarna visar mig respekt som att jag visar dem respekt. En del tycker säkert att jag kan vara hård i hanteringen, men jag kan säga att alla gånger jag ser människor hantera hästar obrytt/utan eftertanke så kryper det i kroppen på mig. Dels för att jag vet vad som faktiskt kan hända men också för att jag tror att hästar mår bra av struktur och tydliga ramar.
Alla får absolut ha sin häst så mycket eller lite uppfostrad som man själv vill. Men jag tror att det är viktigt att tänka på att man hela tiden då låter hästen vara "ouppfostrad". Det går verkligen inte att ena dagen skratta åt sin häst när den kliar sig på dig så du ramlar omkull och sen nafsar i dina fingrar för att den vill ha godis och sedan nästa dag inte tolerera det.
Det är svart/vitt som gäller. Antingen är något okej, eller så är det inte okej. Aldrig något mellanting.
Det är svart/vitt som gäller. Antingen är något okej, eller så är det inte okej. Aldrig något mellanting.
Jag upplever att hästar som inte vet vad de får göra, inte vet vad som är rätt eller fel är osäkra hästar. Osäkra hästar kan också bli farliga hästar i fel situation.
Däremot, en häst som vet vad som gäller, alltid, blir mer trygg i det. Den får en tydlig struktur och ram för vad som är "rätt och fel" och därmed tryggare med sin människa.
Absolut kan olyckan alltid vara framme men jag tror att struktur även efterföljs av tryggare hästar.
Absolut kan olyckan alltid vara framme men jag tror att struktur även efterföljs av tryggare hästar.
Jag vill självklart framhäva att negativ bestraffning absolut inte föder en trygg och säker häst, snarare tvärtom. Jag tror mer på positiv förstärkning och negativ förstärkning och jobbar mycket med det både med hästarna och min hund. Belöning ger alltid mer lärdom än bestraffning.
2